ditt hjärta måste gå sönder

FÖRLÅT, jag måste klaga av mig.
Men nu finns du där på den jävla listan, jag kollar var tredje minut om du loggat ut. Inte för jag skulle kunna skriva något, jag skulle bara skaka ännu mer än jag gjorde så fort jag loggade in. Jag är så sjukt löjlig. Så långt borta. Jag tänker på dig i allt jag gör, patetiska jag ftw. Jag orkar inte mer utav denna känslan. Jag vill bara ta tag i den och kasta i papperskorgen eller något. Få den ur mig i alla fall. Jag förtjänar väl det förmodar jag.

Det gör till och med ont att kolla dig i ögonen, verkligen. Att ens tänka på det.


Förlåtförlåtförlåt för alla klagomål, men jag MÅSTE skriva av mig.


allting är som bortblåst för oss

Jag försöker förklara min känsla irl, men det seriöst inte. Det är som.. miosamfioasmfopekgoie, typ. Jag faller i bitar hela tiden, bit efter bit ramlar dom av. Snart finns det ingen jag kvar. Psykiskt. Skulle jag berätta för någon av er, skulle det säkert låta sjukt löjligt. Jag jämför mig inte med andra som kanske har det värre, men det är såhär jag känner. Jag har upplevt det jag har upplevt, that's it. Jag borde kanske inte klaga, nej, det är kanske inte så synd om mig. Inte för att ni vet allting, men ingen tvingar er att läsa min blogg om ni tycker att jag klagar för mycket.

Skolan var hyfsat okej. Vi var bara sju (sedan fem) på spanskan, så jag jobbade typ hela tiden. I vanliga fall blir det att jag bara pratar med Johanna hela tiden, suck. Sedan hade vi ett 90 minuterspass, jobbigt. Läste dock i 75 minuter, för det tog en kvart utav tiden att komma igång osv. Rätt okej. Efter bamba hade vi idrott, och ja, jag var faktiskt med och var aktiv, poäng till mig! På sista arbetspasset fick vi jobba vidare med våra studiehjälpsfrågor med franska revolutionen, wie liksom. Blä.
Allt är ganska mycket blä atm.

Efter skolan fick jag hem och baka, eftersom det var min tur att ta med fika till konfan. Sedan kom vi dit och ja, jag visste att det var fel redan från början. Så var vi där uppe och skulle gå igenom förberedelserna för provet, rätt okej. Fast jag kunde inte koncentrera mig precis, men det pratade jag bort, eh.. Sedan fick vi gå ner och ha andakt, åh men gud vad roligt! (Ett av Guds tio budord; du skall icke missbruka Guds namn, hoppsan! Mah, jag lär mig faktiskt!) Så ah, sedan fikade vi och sedan övade vi på dansen till Supernova discostar som vi ska ha på musikalen. Nördnamn, jag vet, men aop. Gick väl lagom bra, kunde dock inte koncentrera mig där heller, nejnej. Fitta asså.

Och jag orkar verkligen inte plugga. Och jag orkar verkligen inte duscha. Men jag är så jävla äcklig. Och usch, fail @ spanskaprovet på torsdag, ja fyfan.

Jag förstår inte hur ni orkar stå ut med mig. Jag hatar mig själv. Mer än jag "hatar" dig..


"Kärlek, var inte kärlek menat som något enkelt att ge?
Och när blev kärlek så svårt att få?"


ibland önskar jag att jag inte var en sån idiot

Jag är så jävla mjegkpjnedkdpe. Seriöst, i detta läget hatar jag mig själv så sjukt. En sida utav mig i alla fall. Måste jag vara så självisk hela tiden? Jag vågar inte ens öppna munnen, för allt jag säger blir tydligen fel. Jag är så jävla rädd för att förlora dig helt. Jag är förmodligen på god väg. JAG HATAR DET. Vad är det som händer egentligen? Som jag skrev igår, "det är som en klump i magen fylld med frågor utan svar", ja det var en förjävla bra förklaring.

"how am i supposed to feel about the things i've done?
i don't know if i should stay or turn around and run.
i know that i hurt you things will never be the same,
the only love i ever knew i threw it all away."

FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN. "Look at the mess you've made me to." Eller gjorde jag det själv? Allt är mitt fel, jag vet. Jag får skylla mig själv, jaja. MEN JAG ORKAR INTE UTAN DIG.
Och jag får tidsångest också. Fyfan.

this love's got me blind

Orka blogg egentligen, men jag ska försöka vara mer seriös än att skriva seriöst på fjortisstorm.

Försova sig två dagar i rad utan att komma för sent är power.
Vi har ett tema i skolan som handlar om människors rättigheter och sånt, har inte förstått så mycket eftersom vi knappt pratat om det. Vi skulle i alla fall välja ut en bok om barn som blir utsatta för någonting, såklart tänker man på Pojken som kallades Det. Har inte läst den förut, och alla säger ju att den är bra. Så idag kom Patric (min svenska/musik-lärare) in med några förslag, däribland den boken, så jag valde den. Har inte kommit så långt, funderar på att läsa ikväll också. Jag har blivit något utav en anti-läsa-frivilligt-sak nu för tiden. Förut brukade jag faktiskt läsa på fritiden, men nu är det tråkigt. Ska försöka bli smart igen, haha.

Imorgon är det fredag, gött. Även om vi har fem lektioner på fredagar är det rätt okej, eftersom dom är korta. Tema, matte & engelska är väl det enda vi kommer ha imorgon tror jag. Great, har inte tränat på engelskan någonting och jag fick glosorna i måndags. Härligt. När fan ska jag fatta att jag måste göra läxorna (speciellt engelskan och matten) om det ska bli något jävla MVG? Okej, jag klarar inte MVG i matte, det tror jag inte ens. Men jag ska försöka få det i engelskan. Engelska, musik och svenska är de ämnena jag siktar efter MVG i. Musik kanske blir lite svårt eftersom det är första terminen vi har det i åttan. Jag vet att allt inte handlar om att få MVG på alla prov, jag måste vara aktiv på lektionerna också. Men det har jag inte fattat förrän nu.
Det är bara det att jag jämt struntar i läxorna för datorn är mycket mer lockande. JAG MÅSTE SKÄRPA MIG.

Gud vilket roligt inlägg om betyg. Vilken plugghäst jag låter som. Suck.


RSS 2.0