shiverinside

Jag har inte bloggat på ett tag, och under tiden har jag haft härliga sista dagar med min klass. Vi har varit i Danmark över dagen, vi har haft sjukt kul på vår avslutningsfest och vi har gått ur grundskolan.
Idag var det skolavslutning och det var lika hemskt som jag trodde att det skulle vara.
Jag kommer att sakna tryggheten av att man har folk där som vet hur man är. Man kan inte vara något annat än sig själv, för de vet hur man är, medan när man kommer till gymnasiet lär man ge ut en annan bild av sig själv (vilket kan vara spännande det med). Jag kommer att sakna kompiskretsen. Jag kommer att sakna de sjuka sägelserna. Jag kommer att sakna jobbiga klasskamrater. Jag kommer att sakna våra underbara lärare. Jag kommer att sakna det mesta.
Jag grät, precis som jag visste att jag skulle göra. Visst, det var kul när vi såg bildspelet med bilder från sexan till nian. Det var fint när Patric läste sin hälsning. Det var dock riktigt jobbigt när jag fick mina betyg och skulle krama lärarna, då brast det. Det var ingen idé att slåss mot tårarna, de var för starka.
Hur som helst, jag är riktigt stolt över mig själv och min prestation under det här året. Det har varit som ett lopp. I början joggade jag, det var lite segt. Men jag gav järnet i slutet, som man alltid gör. Och det lönade sig, för jag fick diplom. Under rektorernas tal är det ju alltid typ två elever från varje klass som får en utmärkelse, och det var min stund nu. Det var verkligen jättekul att få något sånt.
Jag är stolt och nöjd över betygen också. Jag trodde inte att jag skulle gå ut med 275 poäng. Inte heller att jag skulle få VG i NO-ämnena?! Eller i idrott!
Så ja, jag är väldigt stolt över min prestation och slutresultatet.
Det går om man vill.

---