shiverinside

Det finns ju stunder då man faktiskt har rätt att bli arg på sig själv. T.ex. när man slår först, tänker sedan. You get the point, right? Men jag kan då inte låta bli att bli arg på mig själv när jag inte förstår det någon förklarar. Som på matten idag, perfekt exempel. Jag är inte den som får MVG på alla prov i matte, men jag klarar mig liksom, det är inte nära IG, men det är inget "wow" heller, om man säger så. Fast jag kan ha lite svårt att förstå i början, och sedan glömmer jag lätt av när jag har jobbat med något annat ett tag. När Anna (min mattelärare då) förklarar en sak, försöker jag förstå, sedan tittar hon på mig. Jag bara stirrar tillbaka, eftersom jag inte förstod. Då känns det verkligen som om jag är dum i huvudet. Jag överreagerar ju, men just i stunden känns det så jobbigt, för det verkar som om hon tycker att jag är helt dum i huvudet. Fast det har vi pratat om, och hon har sagt att hon inte tycker det, haha. Jag blir så irriterad på att jag inte förstår, och jag vill bara gråta så jobbigt det är. Och i det läget är det inte helt okej (enligt mig) att bli arg på sig själv. Det är ju en baggis liksom. Fast ändå vill jag bara ge upp. Men det får jag inte, det tjänar ingenting till att bara lägga av.
Samma sak i SO:n. Nu när jag håller på med fördjupningen visar jag för Lisa vad jag har gjort för att få respons. Som vanligt kommer hon med något emot det jag sa, så typiskt. Visst är det för att få i gång mina tankar kanske, men det är alltid så. När man säger något som är superbra (enligt en själv) säger hon "mjaaa.." först, då känner man ju sig helt osäker! Känns som om jag aldrig kommer nå MVG i SO.. Men fan, får inte tänka så.
Nej usch, blir irriterad bara jag tänker på det.