shiverinside

Nej, inte såna småkakor, utan drömmar man drömmer! Det är märkligt hur man egentligen bara kan svepas bort med tankarna (nu pratar jag om dagdrömmar) och vara på ett helt annat ställe, märker inte omvärlden. Eller i bland när man läser, oftast en bok som man inte är speciellt intresserad av, då läser man men tänker på något helt annat och efter ett tag stannar man upp och undrar vad tusan det var man läste? Haha, så är det ofta för mig! Förut hade jag väldigt svårt för att "dagdrömma", lyckades sällan komma in i tankarna ordentligt utan distraherades hela tiden. Nu har jag blivit lite bättre på det. Finns ju dock nackdelar med det, t.ex. i skolan under en viktig genomgång, då är det kanske inte så smart att sitta och dagdrömma.
Jag har turen att jag inte drömmer mardrömmar. Kanske två gånger på ett år faktiskt. (Avbrott för jag fastnade i tankarna, haha..) Det är jag glad över. En mardröm jag hade för några månader sedan var typ att olika gäng ville slå sönder mig & Jessica eller något, det var läskigare än det låter. Vi fick springa en jävla massa. Det konstiga var att det var i mitt område också. När jag knackade på hemma ville mamma inte öppna dörren, hon var så trött på att jag sprang ut och in eller något? Och jag var jätteledsen och försökte prata med henne genom brevinkastet. Bakom mig står Jessica, Robert Aschberg & några av dem som ville slå sönder oss (de hade typ basketlinnen på sig av någon anledning) och väntar. Aschberg ville göra ett inslag för Insider eller något? HAHA! Medan mamma flydde i morgonrocken från alla Parlinotomtar som hade fest hemma hos mig?! Haha, det var grymt orealistiskt. Men den var så läskig så jag grät när jag vaknade.
När jag drömmer såna underbara drömmar man inte vill ska ta slut blir jag antingen glad eller ledsen den dagen. Oftast blir jag ledsen, eftersom det inte var på riktigt. En gång drömde jag en sån dröm, och jag höll på att vakna, och var liksom "nej, nej, somna om, somna om!" men jag vaknade och blev skitförbannad så jag slog nästan sönder mitt nattduksbord, haha :p Det konstiga är att det verkligen känns som om det händer.

I morse hade jag en underbar dröm. Det kändes verkligen som om det var på riktigt. Självklart blev jag grymt dyster när jag vaknade och fick reda på att det inte hade hänt. Fast först tänkte jag efter ett tag, hände det på riktigt? Det kändes som det för en sekund. Men nej, jag drömde. Fan.