shiverinside

När jag gick där, flashbacks liksom, jag började nästan gråta. Jag ville gråta, men jag kunde inte göra det offentligt. Jag saknar när min mobil jämt ringde och jag visste att det var du. När du sa "jag ringer dig senare", och det kanske gick två timmar, då jag trodde att du hade glömt bort mig. En sjuk jävla saknad. Då jag bara ville stå och hålla om dig för alltid. När jag kände mig som din. Sedan valde jag att sabba allting, vilken jävla idiot jag är.
Nu ångrar jag mig rejält.

Du anar inte hur mycket jag saknar dig. Så jävla mycket. Går inte att förklara, blir mest m3498amdfaos0mpjfkeg. Ta mig tillbaka, snälla. Jag lovar att inte göra samma jävla misstag.
Finns aldrig tid för en tredje chans.