shiverinside

Jag pallar inte med mig själv asså. Jag lyckas alltid falla tillbaka på den placeringen. Jag hatar det. Fan, varför ska det alltid bli såhär? Det tar inte lång tid för mig att komma dit heller. Som denna gången, jag var i det där självsäkra stadiet för några dagar sedan. Och nu är jag i det där sårbara igen. Fan, jag vill inte känna såhär. Hur kan jag glömma bort den bättre känslan? Jag har verkligen mycket emot dig, men nu känns allt du gjort mildare på något sätt. Men vafan, det är inte det!? Det är fortfarande lika hemskt. Men varför.. VARFÖR låter jag mig själv falla tillbaka? Du är inte värd det, inte ett dugg. Och jag önskar att jag var starkare.

Under det där mellanrummet (se: ovan) satt jag och funderade lite. När jag väl kommit in i tankarna kommer den självsäkra känslan tillbaka, och det är ju bättre. Men inte fan ska jag behöva sitta och tänka på allt du sa i några minuter för att få känslan. Och jag måste erkänna att det gör faktiskt lite ont när jag tänker på att du konstaterade att vi var ett misstag. För vafan, jag har aldrig varit så fast vid någon på det sättet förut. Du fick mig faktiskt att känna mig trygg. Och det gör ont när jag tänker på alla ord du har sagt, var de bara ord för dig? Betydde de något? Jag är patetisk som sitter och tänker på den bra personen du var innan. Jag menar, häromdan sa du en jävla massa skit till mig. Ska jag tro på det eller inte? Och jag blir så jävla irriterad när jag tänker på att du var med just henne. Varför? Du måste verkligen ha siktat lågt, för du kommer inte lägre. Jag är inte avundsjuk. Finner ingen anledning att ljuga om det i min blogg liksom. Men snälla, henne?! Sjukt irriterad blir jag också på att du ljög för mig under den närmsta tiden. "Det var absolut inte för att göra dig svartsjuk, så jävla lågt skulle jag aldrig sjunka." - Nejnej, klart inte. Sug min kuk.

Egentligen förtjänar du inte min tid, men jag skriver inte för din skull liksom.