shiverinside

Och du missar inte ens chans att ta igen för allt?


SO-provet i morse gick förvånansvärt bra. Och matten funkar helt perfekt nu, även om jag har valt blå kurs (lättaste) så är jag ju ändå fem sidor före typ. Förut låg jag alltid efter för att jag inte fattade någonting. Skolan var rätt okej ändå, fredagarna går fort.

Om lite mindre än en timma ska jag vara vid bussen, ska möta Julia typ tio över sex. Jag ska vara med och sjunga på tre lovsånger, alltså inte alla. Det funkar helokej. Har väl inget speciellt att skriva, gör det ikväll.


Det går knappast att förklara känslan. Det är som om jag är tom när jag är utan dig, och när jag är med dig fyller du det tomma intet. Hur ska jag klara mig utan dig? Eller ja, ännu mer utan dig. För jag har dig inte precis nu. Jag skulle inte kunna kalla detta för kärlek, för kärlek ska ju vara något gulligt, vackert, underbart.. Detta är bara tragiskt. Jag dras till dig på något sätt. Det måste vara något, som sagt, kan inte kalla det kärlek, men jag tänker på dig hela tiden, jag känner saknad när jag inte får vara med dig.
Sedan har vi ju den andra, inte för jag känner henne men jag har sån lust att kalla henne för hora. Och ja, det är la mest utav avundsjuka, för hon har inte gjort mig något. Bara för att hon har dig i sina armar nu, för att hon får krama om dig.
När jag tänker på att du är lycklig med någon
annan är det som om någon tar andan ifrån mig.
Ja, det är som om hon tar andan ifrån mig. Den där någon, jag vet ju inte så mycket om henne. Hon kan ju vara jätteschysst, men hon har dig nu. Och det gör så ont. Att du har henne liksom. Jag vågar knappt prata med dig, för det är som om hon står bakom och ser till så att jag inte rör dig. Satan vad ont det gör.